Har min mening något liv?
Magnus Lindholm
Han sitter, ibland står, vid sitt höj- och sänkbara skrivbord och betraktar livet på terrassen bredvid och berget framför. Regn och sol alternerar förstås, årstider glider långsamt förbi, men i det stora hela är vyn den samma dag ut och dag in. Ibland vet han inte om han ska skratta eller gråta, om allt detta upprepande är en tragedi eller en fars. Och med sina hårt tillskruvade hjärnceller tänker han lågmält skrockande att det inte är bara på läkarmottagningen som besvärliga inflammationer orsakar ett överflöd av vardagar – även en helt vanlig nästan frisk pensionär tenderar att drunkna i ett hav av tid och möjligheter när väckarklockan definitivt har slutat surra och morgonen i stället öppnar sig rosig och fager.
Men det här gränslösa tillståndet är självfallet en chimär, en hägring som ständigt svävar framför styrmannens uppmärksamma blick. Ja, han befinner sig i sin trygga livsskuta och plockar nu fram en tom bloggbok och börjar lite tveksamt notera ovädersmolnen som tornar upp där vid kulturkusten – är det en sedvanlig åsiktsåska eller kanske bara en lindrigare samtalsstorm? Utan att han riktigt fattar det själv börjar orden i bloggboken sedan snabbt slingra sig i långa meningar och han grips av en obetvinglig lust att inte bara förstå vad han skriver utan också se och betrakta vad hans kamera fångar. Det är som om meningarnas grammatik och bildernas svärta samtidigt skulle spegla ett annat liv, ett djupare hav eller kanske en högre rymd. Och han tänker: Så här kan man också fånga dagen.
Magnus Lindholm, mera känd som Mao, visste föga att en global pandemi var på intågande när han den 1 november 2019 öppnade Mao’s lilla blåa (blogg). Vid sidan om sitt yrkesverksamma liv som kulturarbetare och redaktör har han framförallt varit skriftställare. Efter pensioneringen för tio år sedan har han på heltid ägnat sig åt publicistens uppdrag, fotograferat aktivt och medvetet, och, lite vid sidan om, även tonsatt dikter och sjungit visor. Har min mening något liv är en personlig uppgörelse med det egna skaparbehovet i ett tidevarv som präglas av en lång rad globala kriser och påverkar alla människors inre och yttre liv. Men utan humor och ande förvandlas allvaret till snusförnuftig retorik och orden förlorar sin sälta. Bloggboken beskriver hur det är att navigera i dessa förrädiska farvatten.
