Mao’s lilla blåa
Magnus Lindholm
Smått blått klått
Många svänger kappan efter vinden men Mao nöjer sig med att svänga lite på halsduken när han är i blåsten. Och det är han, ofta, och i synnerhet när han försöker undvika grund och stenar i de stormiga kulturvattnen. När han i den förra fickboken – Ordskred – i stort sett höll sig på landbacken har han nu gett sig ut på böljan den blå på väg dit pepparn växer. Medan vissa vindögda vattenskoterförare varje vackert veckoslut vandaliserar vikens vackraste vadställen drar kulturkaptenen Mao både på trissor och sitt strå till stacken. Men däremellan, i synnerhet under tysta svarta dagar, dricker han blott grönt te.
Nej det är ingen ordning på orden men nog på felstavningen som är helt rätt. Ju galnare desto friskare tycks han filosofera och styr sin skuta enligt devisen blåggarens främsta uppgift är att slå blådunster i ögonen på läsaren, knut på sig själv, dövörat till och klackarna i taket.
Mao’s lilla Blåa är en regelrätt handbok i feltänkta tankar, anpassad för och tillägnad de breda folkmassorna som inte tycks förstå sitt eget bästa med mindre än att ord-förande Mao skriver läsaren på näsan. Något lite hjälper det dock om även läsaren är en blådåre.
